Det här med att sticka

Jag har försökt mig på att sticka. Ett antal gånger. Det började med halsdukar som blev sneda, vinda och ojämna. Jag repade upp. Började om. Kastade. Svor en aning. Tillsist gav jag upp. Jag är helt enkelt ingen stickare. Trodde jag. Tills den dagen då svärmor köpte en disktrasa på den lokala hemslöjden som var grovstickad i ett färgat bomullsgarn. Då började det klia i fingrarna på mig igen eftersom jag hade lite svårt att acceptera att jag inte skulle kunna klara två pinnar och lite tråd. Och tänk, där hittade jag hem! Disktrasor verkar vara min grej för det spelar ingen roll om de inte blir jämna och fina.

Jag stickade och gav bort i julklapp för några år sedan och de blev väldigt uppskattade. Vi har en svart som hänger här hemma och fungerar hur bra som helst. Det bästa är att den är mycket snyggare än vanliga disktrasor och när den börjar bli lite sunkig slängar man in den i tvättmaskinen med den vanliga tvätten och vips så är den som ny igen! Det gillar jag, återanvända och motarbeta konsumtionssamhället!